Johan och Göran tar en kopp kaffe i väntan på att våra frukostpaket ska bli färdiga. Klockan är 0600 på morgonen och vi är helt enligt plan.

Vi passerar gränsen mellan Sydafrika och Botswana. Det är torrt och varmt, allt går som smort.

Inga sanddyner än, men sand och låg vegetation. Det är för det mesta stängsel på båda sidor om vägen, men till skillnad mot i Sverige går djuren; kor, getter och hästar, på vägsidan av staketet. En och annan påkörd ko och get har vi sett. Hästarna är av arabtyp.

Sanden är fantastiskt finfördelad. Johan och Göran fördrev en del av resan med att diskutera huruvida man kan gjuta med sanden eller om den är för fin.

Denna bilden satt vid tullstationen Botswana-Namibia. Skönt att veta att man jobbar för att utrota ebola. Men Åsa kan vara lugn, det finns säkert någon annan otäck sjukdom när hon är redo att ge sig ut i världen som färdig sjuksköterska!

 Vid gränsen.

Man kan tro att det är enkelt att köra om när man ser flera kilometer framåt, och trafiken i ärlighetens namn inte är morän sporadiskt. Men värmen gör att stora lastbilar faktiskt kan försvinna, eller uppstå lite hur som helst.

Nu vet vi att vi verkligen är i öknen!

Ibland säger man att saker är "öken", i detta fallet så kan det inte bli mera öken! Vi står nämligen i Kalahariöknen ( idag var det kallare än i igår, bara +35). 

Efter 130 mil i Kalahariöknen är vi nu framme i Windhoek.