Vi började dagen med Christuskirche. Enligt min guidebok 'designed in conflicting neo-Gothic and art noveau styles'. Jag tycker att den var fin, och uppfattade inte alls stilblandningen som conflicting utan som en synnerligen lyckad och harmonisk sammansmältning med det bästa från båda stilarna.

Som motvikt till kyrkobesöket korsade vi Windhoeks mest trafikerade gata. Ett nybyggt museum skildrar Namibias väg till självständighet.

Stora nygjorda oljemålningar beskriver med hjälp av foton SWAPOs (South West Africa People's organisation) version av Namibias frihetskamp.

Många storvulna ord och vackra bilder. Inte vår sak att döma eller kritisera historien. Men vad vi ser är ett välmående och modernt land där skillnaden mellan svarta och vita känns mindre uppenbar än i Sydafrika. Mitt intryck är ett litet, välmående land som tar väl tillvara på sina naturtillgångar och ser till att de kommer hela befolkningen till godo..

Jakarandaträden blommar med en fantastisk blå färg, blommorna faller ner på marken och ger själva luften ett blått skimmer. Vi åt lunch i en park som ligger i närheten av Namibias regeringsbyggnader, och statstjänstemän och kvinnor blandades med lyckliga examensklädda ungdomar.